Runsa fornborg

Beskrivning

Fornborg, ca 200x100 m (NV-SÖ), begränsad i V och SV av branta stup samt delvis tämligen branta sluttningar i N-NÖ-Ö-SÖ-S, de senare till större delen försedda med stenvallar, i N-NNV och S-SÖ delvis dubbla vallar. Den inre vallen är ca 310 m l, 1-5 m br (vanligen 3-4 m) och 0,4-1,8 m h (i regel 1-1,5 m). Stenarna är i allmänhet 0,2-0,6 m st. Vallen är mäktigast i S-SÖ (i S delvis jordtäckt) och N, lägst och smalast i V-SV och Ö. I SSÖ och NNÖ är ingångar, 2 respektive 1 m br. Från den S utgår mot NÖ en yttre vall, ca 85 m l, 3-4 m br och 0,5-1 m h, av 0,2-0,5 m st stenar, vilken anlagts i sluttningen ned mot vik och ändande mot berghäll. Intill och N om den inre vallen i N är en yttre, låg vall, 45 m l (Ö-V) samt intill 1,5 m br och 0,5 m h, av 0,3-0,6 m st stenar. I NNV, där båda vallarna närmar sig varandra, är en ca 20 m l och 1 m br gång, i vars S sida spår av kallmur syns. Denna ändar i vinkeln mot NV i en ansvällning av innervallen, i vilken är en grop, 3 m st och 1 m dj. Fornborgens inre är tämligen jämnt, i S och N med kraftigare jordavlagringar, i mellersta delen finns ett par smärre svackor.

Text ur Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister (L2017:1021). Beskrivningarna är skrivna av inventerare och kan vara förkortade och fackmässiga.